Adoption från Serbien

Serbien

Allmänt

Adoptionscentrum har haft auktorisation för förmedling av adoptioner från Serbien sedan 1998. Det var dock först efter kriget, 2001, som arbetet startade. Adoptionscentrum samarbetar med Socialministeriet i Belgrad, som i sin tur samarbetar med de lokala myndigheterna och barnhemmen.

Barnen

Vi skickar endast ansökningar till Serbien för redan kända barn som vi ombetts söka familj till. 

De barn som adopteras till utlandet är barn som av olika anledningar inte har kunnat få föräldrar i Serbien. I vissa fall kan det vara barn som fötts utom äktenskapet och som hunnit bli äldre innan deras juridiska status blivit utredd, barn från familjer med social problematik, barn till föräldrar med någon psykisk sjukdom, barn med sjukdomar, barn med lättare eller svårare fysiska funktionshinder.

Det kan också vara barn som har en annan etnisk eller religiös bakgrund än adoptionssökande i Serbien kan tänka sig.

I Serbien är adoption en vanlig företeelse, men precis som i Sverige adopterar man nästan alltid på grund av att man inte kan få biologiska barn. Det finns således många par i Serbien som vill adoptera, därför får spädbarn oftast familj inom landet. De barn som kan placeras i Sverige är i åldrarna 1–12 år och finns oftast i fosterfamiljer men ibland även på barnhem. De kan ha övergivits på BB eller senare livet, eller blivit omhändertagna. Alla barn som befinner sig på barnhem är inte aktuella för adoption. En del barn har föräldrar eller andra anhöriga som besöker dem på barnhemmen.

I Serbien är fosterfamiljer inte utredda för att bli adoptivfamiljer utan för att vara just fosterfamiljer. Fosterfamiljen ska ta hand om barnet, så att det inte behöver bo på en institution, till dess att man har hittat en permanent lösning.

För ett antal år sedan genomgick Serbien en deinstitutionaliseringsprocess. För att minska antalet barn på barnhem valde man att snabbt rekrytera fosterfamiljer. Man hade helt enkelt kunskapen om att barnhem inte är något hem för barn, och att barn mår mycket bättre i en familj. Ofta är de serbiska fosterfamiljerna äldre par som har gått i pension, med vuxna barn som flyttat hemifrån. De har då både energi och plats i hemmet för att ta hand om ett eller flera fosterbarn. Tanken har dock aldrig varit att fosterfamiljerna ska adoptera barnen. För det första är fosterföräldrarna ofta för gamla för att adoptera, för det andra skulle de på grund av arvsrätten inte kunna tänka sig att adoptera då det skulle innebära att deras biologiska barn måste dela på arvet med det adopterade barnet.

Fosterföräldrar i Serbien får en liten månadsersättning för sitt arbete som fosterförälder, samt ersättning för alla utgifter som de har för fosterbarnen. Men som beskrivet ovan är det en tillfällig, som dock ibland blir långvarig, lösning, medan adoption är en permanent lösning. 

Adoptionscentrum har en serbisk medarbetare i Belgrad som talar engelska. Hon tolkar åt, och ledsagar, dig under din vistelse i Serbien.

Adoptionsprocessen

  1. Av Adoptionscentrum får du instruktioner för ansökningsdokumenten. Med hjälp av dessa instruktioner iordningställer du din ansökan. I Serbien kommer de att bedöma din lämplighet som adoptivförälder på grundval av de dokument och fotografier som du skickar.
  2. När dokumenten är klara låter du dem bestyrkas hos Notarius Publicus.
  3. Därefter sänds de till Belgrad för att översättas till serbiska och lämnas över till Socialministeriet.
  4. När du blir tillfrågad om ett visst barn får du bakgrundsinformation om barnet och bjuds till Serbien för att träffa barnet. Under ca en vecka i Serbien besöker du barnet i fosterfamiljen eller på barnhemmet.
  5. En socialarbetare med ansvar för barn som är placerade i fosterfamilj, alternativt barnhemmets professionella team, bedömer om en bra kontakt etablerats mellan dig och barnet och lämnar därefter ett utlåtande till Socialministeriet som ger samtycke till att adoptionen får gå vidare. Samtycket skrivs på av socialministern.
  6. En överlämningsceremoni hålls på det lokala socialtjänstkontoret i den ort där barnet föddes. Därefter utfärdas barnets nya födelseattest och pass. Adoptionen är en Haag konventionsadoption.
  7. Total vistelsetid i landet är ca 2–3 veckor.
  8. Efter hemkomst till Sverige ska barnet folkbokföras hos Skatteverket.

Resa

Resan till Serbien sker ca 1–2 månader efter att du har tackat ja till att adoptera barnet och skickat din ansökan. Vistelsen i landet uppskattas till 2–3 veckor. Du reser först till Belgrad, och inleder processen med ett möte på Socialministeriet. Därefter åker du till den ort barnet befinner sig på, för att under ca en veckas tid besöka barnet. Därefter genomförs adoptionsceremonin på socialkontoret i den ort barnet kommer från – ibland är det en annan ort än där barnet bor. De sista dagarna är ni oftast i Belgrad.

Läs mer om Serbien på Regeringskansliets hemsida.

Vem kan ansöka?

  • Du kan ansöka om barn ej fyllda 3 år, eller äldre. 
  • För barn upp till 3 år föredrar Serbien makar i trettioårsåldern. Makar under 40 år accepteras för barn ej fyllda 4 år.
  • Äldre makar accepteras för äldre barn eller barn med särskilda behov.
  • Serbien önskar friska adoptionssökande men kan göra undantag för vissa barn.
  • 12-årig utbildning krävs.

Återrapporter

Återrapporterna till ett land efter det att du hämtat barn är en viktig del av adoptionsprocessen.

Föräldrar som fått barn från Serbien har återrapporteringsskyldighet till Socialministeriet i Serbien under tre år efter att barnet kommit till Sverige. Du skickar sammanlagt sju rapporter, den första skriver du själv och resterande sex skrivs av din utredare. Den första återrapporten skickas redan 14 dagar efter hemkomsten där du berättar om resan och ankomsten till Sverige. Rapporterna ska vara översatta till serbiska av en auktoriserad översättare. Till rapporterna bifogar du foton.